Lite pyssel

Jag är inte så mycket för pyssel med små saker som kräver fingerfärdighet. Det beror helt och hållet på att jag helt enkelt inte är bra på det - det blir inte snyggt och jag blir irriterad. Det är samma sak med att sy kläder - det blir inte snyggt och jag blir irriterad, främst på symaskinen.

Nåja nu har jag pysslat lite. Jag har gjort små skyltar som hänger i våra fruktträd. På skyltarna har jag skrivit vad träden heter. Idén är till 100 procent stulen av Ernst Kirchsteiger. Han gjorde dylika skyltar i förra årets sommarprogram.

Skyltarna är gjorda av svartmålade plywoodbitar. Jag skrev först namnen med blyerts och sedan med utomhusfärg med en pytte liten pensel.

Glada dagar

Oj vad jag njuter av dagarna som går - den tanken åker genom mej gång på gång. Våren är som finast. Häggen doftar. Jag får vara hemma. Barnen mår bra. Lammen växer. Hönorna värper bruna, fina ägg.Vi bor på en plats som vi känner att vi hör hemma på och vi får skapa den gård vi vill att Signes hus ska bli. Vi arbetar för ett gemensamt mål.

Helt klart är livet förstås inte bara glada stunder. Barnen testar ens tålamod till bristningsgränsen. Nätterna är inte till för att slängas bort på sömn anser yngsta dottern. Kroppen värker av stenar man släpar. Myggbetten kliar.  Fönstren är otvättade och kommer så att förbli. Hunden trilskas. Katten lämnar stora sorkar på trappan och gräsmattan vill inte gro.

Men jösses vad bra jag har det!

HF - som i hönsfritt

I lördags gjorde vi utvalda delar av trädgården hönsfria.

Hönorna har verkligen gjort planteringslådorna till sina favorittillhåll så jag var aningens nervös över huruvida de skulle ge upp "sina" lådor. Jag och barnen sådde i lådorna och satte täckduk över.
I dag har hönorna strövat omkring i trädgården och inte satt en fot i lådorna, täckdukarna fungerar bra.

Thomas byggde staket runt våra blåbärsbuskar och den nyinköpta fläderbusken. Ifjol åt hönsdamerna upp alla små blåbärsbörjan från buskarna och i år tänkte jag att vi skulle njuta av skörden själva.
Mina föräldrar var i Amsterdam förra veckan. Med sig hem hade de en stor påse tulpaner. Jag och Emma planterade dem runt fläderbusken. Vi förväntar oss ett fantastiskt tulpanhav nästa vår.

Staketet består av slanor som Leo sparat och som vi nu hittar alla möjliga användningsområden för. Grinden har funnits i ett staket som ramat in gården runt Signes hus för länge sedan. Lyckligtvis var grinden sparad och vi hittade den i ett av uthusen.

Vi firade lördag med att lära mej köra traktor, både framåt och bakåt! Ebba testade också.

Sädesboden

Nu är utsidan på sädesboden fixad för i år.

Vi har rödmyllat stockarna och också rödmyllat knutbräderna som var vita förut. Dörrarna har fått en strykning med linoljefärg och gångjärnen som varit grönmålade har blivit svarta.
I ett senare skede ska dubbeldörrarna rätas upp och taket tvättas och eventuellt målas men det blir ett annat år.

Insidan ska jag ta mej an så småningom. Däri råder kaos. När vi flyttade slängdes en massa, massa saker in i boden och nu är det dags för projekt röjning.

Annars hade jag tänkt så ringblommor i dag. Jag krattade och drog upp fina linjer där fröna skulle puttas ner. Jag gick in för att ta ett glas vatten och när jag kom ut hade planteringslådan förvandlats till en sprättlåda. Jag får så mina frön när hönorna gått och sova alternativt när Thomas är med och kan sjasa bort damerna tills duken är på plats.

I trädgården

Det är i trädgården jag hänger på dagarna. Det finns så mycket att göra och det är så roligt att se sina idéer ta form.

Idag har jag planterat buskar och plantor som vi köpte från Sainios i helgen.

Det som vi köpte var: en fläder buske. När jag bodde i Stockholm drack jag Bobs flädersaft och den var så god. Nu ska jag hoppeligen få till egen flädersaft.
Den ser inte mycket ut just nu men det ska växa och bli ca 3 meter hög.

Vi köpte också två svartvinbärsbuskar. När de växt till sig borde vi ha så mycket vinbär som vi behöver.

De gamla bärbuskarna har fått stöd i livet.

Grävsessionen avslutade jag med att peta ner åtta hallonplantor i två små rader.

galet dålig bild, jag hade en baby hängande på magen...

Hela tiden medan jag grävde hade jag mina glada hönsdamer runt fötterna. De plockade glatt i sig maskarna som kom i dagen. De var precis tätt intill mej och brydde sig inte det minsta om att jorden flög på dem, en av dem föll till och med handlöst ner i ett av hålen, ganska pinsamt såg hon ut att tycka att det var - en fågel som hon ju de facto är.

Markens grödor

I gårdagens inlägg klagade jag på alla nässlor som frodas på vår gård. I dag har jag bestämt mej för att inta en positivare attityd till dem.

Jag tillbringade förmiddagen tillsammans med en vän med stora insikter i mycket av det som jag tycker är viktigt och intressant, bland annat hur man kan använda nässlor. Hon berättade att hon brukar torka nässlor och sedan smula ner dem i exempelvis bröddegen. Jag läste lite på nätet och hittade massor med intressant information om de små gröna liven. På eftermiddagen susade jag runt tomten och plockade ett par liter som nu ligger på tork i väntan på söndersmulning. Tack för tipset Maria.

En annan gröda på kraftig uppväxt hos oss är libbstickan. Den växer så det knakar och det gör mej glad och nöjd. Jag har ersatt i princip all buljong med torkad libbsticka. Smaken är god och mild. Perfekt!

Rödmylla och nässlor

Idag hade jag bokat in Thomas tid till mina projekt. Jag meddelade igår att idag hinner han inte med det han tänkt för jag har dagen färdigt planerad åt oss. Han övergav till min lycka sina egna planer och vi har fått gjort en hel del av sådant som jag velat ha fixat.

Vi har målat sädesboden, den är nästan klar. Typiskt nog tog färgen slut innan vi blev helt klara. Dörrarna ska också få ny, grön färg. Resultatet blev, så här långt, åtminstone som vi ville.

Rödmyllan går åt i mängd och massor. Jag har också slängt ut färg på den odlingslåda som våra jordgubbar växer i - det hann jag inte med i fjol. Nu är lådan målad och dessutom har Thomas satt upp hönsskyddet över jordgubbarna i dag. Våra hönsdamer är alldeles otroligt med oss när vi är ute på gården. I lördags var syster med familj över på mat. Vi satt i trädgården och åt och hönsen försökte till och med ta sig upp på bänkarna vi satt på, de pickade gästerna i benen och var absolut inte nöjda med att bli bortschasade. Hur uppfostra hönor månne??

Vi har också släpat ut våra utemöbler. Problemet var att vi inte hade något lämpligt bord till våra fina, gamla vita stolar. Då kom vi på att vi sett ett gammalt bordslock i uthuset och så har vi en underdel till en gammal Singer symaskin och voilá nu har vi ett kaffebord.

I övrigt står jag på knä och river brännässlor. De finns överallt, precis överallt. Jag har en gammal bucklig hink som jag hittade i sädesboden när vi röjde - den är min nässelhink. Jag skulle kunna koka nässelsoppa åt halva befolkningen i Österbotten och ändå ha nässlor kvar på gården.

Ni kan kalla mej fru Bucket - hinken är ständigt vid min sida

Fårsläpp

Idag hade vi vår vårt fårsläpp. Fåren fick vara ute några timmar på eftermiddagen. Det verkade vara uppskattat.

Först ut var Puff och Skrållan, dvs vår lilla kastrerade pojke och vår lilla tacka som är den enda som inte varit dräktig.

De var lite tveksamma först, stod och vädrade en stund innan de vågade sig ut.

Näst på tur var bässen och sedan mammor med barn.

Bässen har egen kupé tillsammans med kastrerade Puff, de är längre bort i bild. Vi har alltså tre lamm; Bella, Lilly och Billy (med smeknamnet Frank).

På förmiddagen var vi på kosläpp vid familjen Mara i Vikby. Vi tittade på ystra kor, söta griskultingar, hönor och lamm. Vi köpte honung och smakade på ekologisk yoghurt, flickorna besvarade frågor om kor och fick varsin ko magnet. Vi fick information om inhemska livsmedel och om familjen Maras tankar kring korna de har. Massor, massor med människor - kiva evenemang!

På eftermiddagen fyllde vi en släpkärra med grejer till Stormossen. Jag undrar hur många varv vi kört dit sedan vi köpte Signes hus?

En alltigenom bra dag.

På gång i trädgården

Medan våra stora projekt rullar på i sakta mak har jag egna mini-projekt på gång i trädgården. Jag tycker om att ha dessa små, hanterbara saker att peta med eftersom jag känner att de är hanterbara i tid på ett annat sätt än att bygga kvisten eller röja upp  på stranden eller skrapa alla fönster och måla dem är.

Ett av dessa små projekt är att rada ut gamla röda tegelstenar vid en av våra odlingslådor. Jag tycker galet mycket om gamla tegelstenar. I Jungsund hade jag dem här och där i trädgården och det vill jag också ha här.

Ett annat pyssel är att placera ut stenar jag släpade hem från Gotland sommaren 2011. Vi tillbringade en vecka på Gotland tillsammans med mamma, pappa, syster, systers sambo och deras pojke. 9 personer i en stor stuga - det är min favoritsemester all time! Dessutom blev jag helt och hållet förälskad i ön. Jag måste faktiskt säga att en plats aldrig någonsin fångat mej som Gotland gjorde. På vägen från stugan till båten som skulle ta oss tillbaka till Nynäshamn grät jag. Jag ska definitivt tillbaka dit flera gånger - stenarna påminner mej om det.

Jag klipper också ur bärbuskarna och ska bygga stöd i livet åt dem. Mina armar är fulla med röda skrapmärken efter att jag krupit inne i buskarna med min sekatör.
Vi behöver mycket bärbuskar eftersom jag tillverkar saft i mängd och massor på vinbär. Buskarna på gården är jätte gamla så beståndet måste fyllas på med flera svartavinbärsbuskar. Ifjol klippte jag bort döda kvistar ur buskarna. I år har jag klippt bort de mest mossiga kvistarna och så ska det alltså byggas busk stöd eftersom buskarna växer som de vill och det har de gjort under många år, det ser man minsann.
Vi ska också investera i trädgårdshallonbuskar. Vi äter mycket hallon. Jag fryser varje höst in så mycket hallon jag kommer över - och allt går åt.

Till sist ska ni få se en bild av en del av trädgården som har våg-tema. Här har det någon gång i tiderna funnits ett potatisland - nu är bara kullarna kvar som vittnar om detta. Helt klart borde vi jämna ut det här men det får nog anstå och uppgiften ligger långt nere på prioriteringslistan över saker som ska fixas. Vem vet - vi kanske vänjer oss och bestämmer att en del av gården ska vara vågformad!

Det blev en dag på stranden

Ja, igår var det strandhäng för Thomas del. Hela dagen. Med mulet, vindstilla och ibland lite regndroppar var vädret perfekt för att elda ris.

Det finns hur mycket som helst kvar men en bra början fick vi i alla fall. På kvällen var allt som återstod detta:

Ett knäppt resultat av att ha sågat ner träd på vintern med mycket snö är att det nu spärrar stubbar överallt. Det blir att gå ett varv till med motorsågen.

Nästan överallt på vår tomt finns mossbelupna stenar och stenmurar och det är något otroligt vackert tycker jag.

vägen från stranden mot huset

Ebba och Thomas njuter av dagens mödor.

Fasadmålning

I dagarna två har pappa och jag målat fasaden på Signes hus. Här kan ni läsa så här: Petras pappa har målat Signes hus. Petra har målat en kortvägg, men inte högst upp eftersom hon får "fallkänslor" i magen på höga höjder och kan då inte fokusera på att måla utan endast fokusera på att inte falla ner.

Thomas gör också en målinsats just precis nu. Han målar högst upp på kortsidan mot vattnet. Det är jätte högt upp eftersom vi har källaren under den delen av huset och vi (Thomas och jag) tycker att om någon ska dimpa ner under målningsprojektets gång så ska det vara jag eller Thomas och eftersom jag då får fallkänslor...

Efter att det är målat varvet runt ska vi måla de ribbor som ska spikar fast mellan alla bräder eller plankor eller vad det som vi nu har på fasaden heter. Det är prick, precis 300 ribbor som ska målas, kiva, kiva, men bra blir det.

Här förlustar Thomas sig just nu

Huset blir alltså falurött. Utskiften blir också röda och knutarna likaså. Fönstren ska skrapas och målas gröna, samma färg som vi har på ytterdörren.

Jag har funderat hit och dit gällande färgval. Länge var jag inne på att ha vita fönster, utskift och knutar men nu blir det inte så. Jag tycker väldigt mycket om färgen grön och jag tror det blir bra så här som jag tänker, hoppas det åtminstone.

Ti arbeit ilag

När man som familj bestämmer sig  för att ta sig an ett projekt av kalibern renovera bondgård och iståndsätta ladugård, bodar osv  så tror jag att en grundförutsättning för att ett dylikt projekt ska lyckas är att man är bra på att arbeta tillsammans. Det är Thomas och jag. Vi tänker på samma sätt vad gäller hur vi vill ha olika moment utförda och så har vi samma tankar om hur noga vi tycker att man ska vara. Vi är faktiskt inte så värst noggranna. Det gör ingenting om det glipar lite här och där så länge som slutresultatet ser ut som jag vill och fungerar som Thomas vill.

Jag har tänkt på just det här med att arbeta tillsammans flera gånger de senaste veckorna när vi tysta arbetat bredvid varandra med att såga ner träd, kvista träd, släpa ris och samlat ris i enorma högar. Vi pratar väldigt lite medan vi arbetar men det är en skön tystnad - ett samförstånd kring vad vi gör och varför vi gör det, ett gemensamt mål - det är en härlig känsla.